Un mois

Idag är det en månad sedan jag kom hit. Fattar ni, en hel månad. En månad sedan jag packade upp mina grejer, åt en halvstel första middag, sov första gången i min säng (som är så himla skön) och ja. Ni fattar tror jag.
Nu är Paris vardag. Det är vardag att se Eiffeltornet och triumfbågen varje dag. Det är vardag att äta trerätters två gånger om dagen.
Jag har börjat reagera på saker jag inte har tänkt på förut. T.ex. om en tjej har kort kjol/shorts och väldigt urringat. I Sverige tänker man "okej, det var lite överdrivet" och sedan glömmer man det. Nu har jag och många andra börjat reagera med "vad har hon på sig, hur kan hon gå ut sådär?! hon har ju nästan ingenting alls på sig!".
Jag känner skillnad på dåliga och bra baguetter. Skolans är relativt dåliga, lite torra och kompakta, bäst är de jag får till middagen här hemma då och då från boulangeriet med rosalila papper. De är knapriga utanpå och fluffiga och mjuka inuti.
Jag irriterar mig på turister som stannar precis innanför/utanför dörrarna i metron och blockerar vägen och inte flyttar sig efter upprepade "pardon".
Men ni ska veta att trots att Paris är Paris och jag för tillfället har det himla bra så saknar jag er.
Jag vill inte åka hem, men hem kan komma till Paris.
Bisous!
 
 

  Postat av: Emma

  Baugette experten Johanna Granberg :)

  2012-10-02 @ 12:11:37
  Postat av: Tove

  Det låter som att du ska lämna oss förevigt :( 'hemma kan komma till paris'. Saknar dig.

Svar: nämen tove! jag saknar dig också. söt.
Johanna Granberg

  2012-10-03 @ 13:05:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0